Vad vill jag egentligen berätta med mina bilder? Hur skapar jag en personlig och unik bildstil? Hur ska jag kunna sticka ut från mängden? 

 

Detta är frågor som ständigt snurrar runt i huvudet på mig. För i vårt avlånga land finns det sjukt många begåvade fotografer som jag verkligen ser upp till och inspireras av. Vilket självklart kan vara bra för att utvecklas, men tror det är viktigt att man gör det med måtta. Man måste helt enkelt finna andra inspirationskällor i sin vardag som inte är kopplat till andras bilder.

För tror de flesta precis som jag strävar mot att hitta sitt egna unika bildspråk. Drömmen är ju att folk ska kunna säga, titta den där bilden kommer ju från "Flash Fotografi". Hur coolt hade inte det varit?! 

 

Men hur ska man gå tillväga? Det sker naturligtvis inte över en natt, utan det är nog en pågående process som ständigt är i förändring. Som en degklump som kan formas till vad som helst och kan omvandlas till något nytt igen tills man känner att man har hittat hem.

 

Men nu tillbaka till rubriken, vad har jag för bildstil? Personligen så har jag en förkärlek till vackra detaljer, ljusa bilder, pastellfärger och ett lekfullt uttryck vilket jag hoppas avspeglas i mina fotografier. Något som jag nyligen har börjat med och som syns i mina senaste fotograferingar, är att jag har gjort en mycket mattare redigering med mindre kontrast. Vilket känns helt rätt för mig! Den perfekta skärpan eller den snyggaste kompositionen är heller inget som jag sträver efter utan en bra bild är när den berättar en historia, då känner jag att jag är på rätt väg mot min personliga bildstil. 

 

Men något som jag vill vidarutveckla med min fotografering är att även fånga stämningen i omgvinigen på fotoplatsen. Tycker det blir så galet fint när man t.ex. kombinerar en porträttbild med en blomma. Hehe det lät kanske inte så märkvärdigt men här nedan kommer ett exempel. Ja det var lite tankar från mig denna lördagskväll. Är inget vidare på bra avslutningar så säger helt enket God Natt fina läsare ❤